Hej hej

Nu bloggar jag igen, fast på ny adress. Önskar att jag kunde säga att jag byter plattform för att jag har blivit rekryterad av Nöjesguiden, men nej. Jag vill bara att min blogg ska heta Myror och mjölk.

http://myrorochmjolk.blogspot.com/

Jag kan ha många bollar i luften, jag har nämligen jobbat som clown på en cirkus

Att bli dumpad, det suger verkligen. När Peter kommer hem från jobbet i dag ska jag skälla ut honom och fråga om jag har ätit på hans före detta flickväns tallrikar under hela vårt förhållande, på hennes nya Facebook-bild äter hon nämligen kräftor på tallrikar som ser precis ut som hans. Om det är så kommer jag att bli ännu mer ledsen, hela vår relation var verkligen en lögn.

Men det är ändå mycket värre att inte ha ett jobb. Förra veckan var jag i Stockholm och blev intervjuad för ett receptionistjobb. Efteråt hörde han av sig till tre av mina referenser. Alla sa bra saker, säger de.

Pappa sa: Felicia? Minns inte riktigt någon med det namnet... Eller jooo, var det hon som var en jävel på att skriva? Ja, hon jobbade som receptionist här fyra somrar i rad. Henne kan jag rekommendera. Lång med brunt hår, visst? Vad säger du, har hon blivit journalist nu? Det förvånar mig INTE!

(Pappa tog mina varnande ord "du behöver inte skrika ut att vi är släkt denna gång" på alldeles för stort allvar.)

Alexandra sa: Hon skrev bland annat en granskande artikel som fick riksmedial uppmärksamhet. Jag rekommenderar henne starkt!

Andreas sa: Nu har jag pratat med honom och JAG SA SÅ JÄVLA BRA SAKER. Du anar inte. Du får jobbet tror jag. (Till mig sa han det alltså, efteråt.)

Ändå ringde inte arbetsgivaren i fredags som han skulle. Han har fortfarande inte hört av sig, faktiskt. Och det här känns så jävla dåligt, tusen gånger sämre än att Peter inte vill vara ihop längre och att vi kan "ha sex men inte kyssas". Jag har gett upp mina journalistdrömmar. Nu vill jag bara till Stockholm, NU vill jag dit. Så kom jag att tänka på att någon som läser bloggen kanske vet något om något jobb som inte är utannonserat på AMS? Jag har jobbat som receptionist hur många somrar som helst och har även varit på Posten och arbetat som garderobiär. Hm, det låter lite fattigt utan de luftutfyllande meningarna som jag har i CV:t, där jag förklarar exakt hur jag övade upp mina kreativa och stresståliga sidor genom mitt vykortssorterande. Men på riktigt så är jag väldigt ambitiös och lojal, bara inte i skolan.

Puss!

För fattig för en överdos

Jag lösenordsskyddade bloggen i morse, men sedan insåg jag att det kunde verka som att det faktiskt fanns ett lösenord och att jag bara gett det till vissa. Så var inte fallet. Jag vill bara inte blogga något mer. Strax innan jag lade ned bloggen fick jag veta att jag inte fick jobbet som jag var på intervju för. Jag tror att det beror på att jag började bete mig konstigt när det uppdagades att intervjuarens hund var där. Händelseförloppet:

1. Hon står ute och röker och vi börjar prata. "Åh, har du en hund! Jag älskar hundar", ljuger jag.

2. Trots det hjälper jag inte till när hunden plötsligt rymmer och springer ut på den tungt trafikerade bilvägen. Jag står kvar vid entrén i en kvart tills intervjuaren kommer tillbaka med sin hund och släpper in mig.

3. Hon har nämnt hundens namn flera gånger men eftersom det är ett ganska exotiskt namn kan jag aldrig minnas det. Jag vill dock ändå fjäska och påpekar ofta att "den är söt och väluppfostrad". En gång hänvisar jag till den som "det" (som i djuret).

4. Jag berättar att jag skrivit en guide i hur man snokar på kärleksintressen på internet för Glamour. Hon utbrister: "Jag snokar också på alla möjliga personer flera gånger om dagen!". Jag tänker nöjt att då har hon med stor sannolikhet upptäckt min hemsida där jag har lagt upp några av mina artiklar. Sedan inser jag att jag har en text där om hur mitt finger gled in i en hunds anus och att jag därför vill att hundar ska förbjudas.

Kanske gillade de bara inte mitt sätt att skriva, men jag ser hellre att de nekade mig på grund av hunden. Det är den officiella (eventuellt sanna) bortförklaringen.

Nu hatar jag mitt liv så mycket att jag verkligen inte vill dela med mig av det. Fan, jag hade börjat leta efter lägenhet och funderade över hur jag skulle få in det lite subtilt i min Facebook-status att jag blivit redaktör. Orkar inte. Men jag kommer definitivt tillbaka när jag bor i Stockholm igen och jobbar där! Puss!